när man kallar varandra sakeri rent vres, när man säger saker man inte alls menar. Men så fort orden är sagda, så finns det ingen återvändo och man har sårat varandra utan att egentligen förstå vad man har sagt eller gjort.
Har haft 2 toppendagar, tills nu ikväll. Jag tänkte jag skulle ge dom en chans att förklara sig, men det slutar med att det är jag som är idioten. Varför är det jag som blir idioten?
Varför är det jag som ska behöva må dåligt när jag inte har gjort något?
Vad har jag gjort för att förtjäna allt det här?
varför kan han inte bara låta mig va och försöka få mig att gå vidare?
Eller iallafall, låta mig va så att jag kan börja må bättre???

Och ingenting händer på nyår heller....
Allt ska verkligen gå emot mig. Tack Gud