... är det enda jag har hört det här arbetspasset. en vikarie vars man var otrogen mot henne vid jul. Visst, jag förstår att hon tycker det är fruktansvärt jobbigt och vill prata av sig. Men man borde väl kunna prata om något annat också? Självklart lyssnar jag och ger råd, men jag orkar inte lyssna på det här heeela natten. Tillochmed när vi är inne hos dom boende kan hon kläcka ur sig något. Så vill jag INTE ha det. Försökte säga till henne, men nähä då.
Tycker det är fruktansvärt allt som har med otrohet heter. Allt som har med otrohet att göra.
Nu är det ju så att hon har barn och är gift med den här mannen. Så det är inte så lätt att lämna honom. Inte så lätt som jag hade det, det var ju bara att dra och aldrig mer kolla tillbaka.
Dom går på familjeterapi eller vad det heter. Och bara det är ju bra. Att dom visar att dom vill försöka.
Men nja, jag skulle aldrig kunna förlåta något sånt. Gift eller inte. Barn eller inte. Spelar ingen roll.
Mycket kan jag förlåta, men aldrig en sådan sak.

Tur att jag har världens bästa man! ♥