Kollar runt på internet. Försöker hitta tips på hur man lättare kan bli gravid. Granatäpplejuice ska tydligen vara bra. Både för kvinnan o mannen.

Skrämmande tanke. Tänk om vi är barnlösa föräldrar? Tänk om vi inte kan bli gravida?

Försöker hitta en anledning till varför vi inte ska bli det? Vad har vi gjort för ont för att Gud ska bestraffa oss så här? Finns det någon anledning eller är det bara försvarsmekanismen som kommer in?

Hur länge ska vi vänta tills vi ber om hjälp?

På någt sätt, när vi kommer be om hjälp. Kommer kännas som ett stort stort misslyckande. Känns som att jag redan börjar förbereda mig för det första samtalet när jag säger att vi har svårt att bli med barn och vi behöver hjälp.

Varför vi? Varför jag? Vad är det som är fel?

Har på något sätt alltid känt att det är något fel, att jag inte kommer kunna få barn. Varför vet jag inte?

Försöker komma på varför alla andra verkar bli med barn så lätt. Vad har dom gjort som är rätt? O vad har jag gjort som är fel?

Allt jag vill här i livet, är att få bilda våran familj tillsammans med han jag älskar. Se våra barn växa upp, lära dom allt här i livet. Se dom gå igenom tonåren o bli vuxna. Se dom gå till skolan deras första skoldag. Bli mormor. Ja, allt.

Min älskades bror o hans flickvän ska bli föräldrar. Är i 11 veckan eller något. Kändes som ett kniv i hjärtat när min älskade sa det till mig. Ännu värre var det när han sa att dom bara hade försökt i 3 månader o sen blivit gravida.

Varför inte vi?

Har börjat be till Gud o ännu högre makter att det snart är våran tur.
Har alltid tyckt att utan barn finns det ingen mening med livet.
Vad är meningen med livet utan barn?

Finns det någon annan mening?

jag vill se min älskade titta våra barn, älska våra barn. Lära våra barn olika saker. Se på min älskade o kunna säga att han är världens bästa pappa till våra barn.

Vad gör vi för fel?